Så var det då dags; efter år av ursäkter och undanflykter är jag här. På gymmet.

För första gången på 20 år har jag fallit för trycket från mina kollegor. Denna hets och stress kring träning. 

"Vi tänkte köra ett bodycore super pass på lunchen, ska du med"

"Hinner inte, måste göra något annat superviktigt" 
Det var det bästa jag kunde få ur mig.

Under många år har jag undvikt deltagande i alla dessa pass, löpträning på lunchen, yoga, booty&abs och allt vad det heter. Ända till jag för tre veckor sedan (av missgtag,jag visste inte att det inte var obligatoriskt) gick till företagshälsovårdens hälsokontroll. Sägas bör att jag alltid haft en väldigt bra grundkondition. Alltid.

Har sprungit milen under 38 minuter, kom igen, hur många kan sätta det på sitt CV. Vadå 25 år sedan.?.

Först kom jag till någon människa som skulle kolla rörligheten:

"Det var länge sedan jag träffade någon i din ålder som var så här stel...."

Jag ställde mig helt sonika upp och slog honom på käften.

Näe det gjorde jag så klart inte även om det var ungefär vad som for genom mitt huvud.

Jag fick en lista på övningar som jag sedan "glömde" på receptionsdisken.

Nästa stopp var hälsokontrollen:

Vi gick igenom ett frågeformulär och sedan var det upp på motionscykeln.

10 minuter.

Ok, inga problem.

Efter 5 minuter höll hon upp en skylt med texten:

Hur känns det? Följt av ett antal alternativ. 

Jag letade med blicken men kunde inte hitta:

"Jag vill kliva av och kaskadspy" någonstans.

Efter ytterligare 5 minuters cyklande fick jag äntligen kliva av.

Hon var precis i färd med att fråga hur det kändes när jag råkade trampa snett och föll handlöst i vad som antagligen såg ut som ren utmattning men som, handen på hjärtat, var en ren feltrampning.

Väl uppe på benen igen var min snabba replik:

"Var det allt?" I en förhoppning att det var det men med ambitionen att låta som jag kunde hålla på minst två minuter till...

Efter några veckor damp ett resultat av min hälsokontroll ner i postfacket på arbetet och det var när jag öppnade detta i kombination med vad jag hörde om mina kollegors resultat jag bestämde mig för att jag måste köpa ett gymkort. 

Och här står jag nu. Men det är som de säger; En helt annan historia.